söndag 8 september 2013

14:de plats på Tjejmilen!

Oj vilken helg! I fredags lämnade vi kidsen hemma med bästa mormor och morfar och tog tåget till Stockholm. Lillasyster skolades in sista dagen just i fredags men det hade gått så bra och jag var inte ett dugg orolig då mormor skulle lämna och hämta lillskruttan.

Efter lite jobb för både maken och mig checkade vi in på hotell Diplomat. Jag har alltid så svårt att varva ner när vi är borta från barnen. Men mormor fixar roddningen galant! Lite shopping och god mat rundade av fredagen.

Och lördagen då. Loppet. Foten. Solen.


Redo!

Värmde upp precis som jag brukar. Lufsade runt lite, kissade, kissade igen, tänjde lite, mer luffs och några stegringslopp. Solen stekte men det berörde inte mig.

När startskottet small gick det fort. Jättefort. Foten kändes från första steget. Har inte känt så förut. Kom på (under loppet) att jag inte sprungit i mina lätta skor sedan Festivalloppet i början av juli. Kanske berodde det på dem? (Skorna åkte i soporna efter målgång...).

Efter första två kilometrarna låg jag sjua. Drog ner en aning på tempot och hittade en fart som kändes bra. Tog vätska på första stationen. Var nog ensam om det.


Sjua efter 2 k.


Vätska

Efter 5 kilometer låg jag 12:a och började bli trött. Har inga kilometertider då jag glömde att tömma klockan... . Synd. Foten gjorde ont men inget som jag tror påverkade tappert av placeringar. Jag var trött.

Jag körde på enligt plan och tänkte när jag passerade 7 k att jag måste hålla i fram till 8.5 då det börjar gå uppför (en riktig slakmota som min morfar skulle ha sagt) och där i slakmotan är alla trött. Alla! Fram till Djurgårdsbron passerades jag av en tjej till. Bara att acceptera. Hade inget att sätta emot.

Och vid 9 small det till i foten. Kändes som en sena tänjdes ut. Brände liksom till. Men inte värre än att jag kunde tugga på. Väl på upploppet kom en tjej till och sprang om mig. Vi fick samma tid men hon bedömdes före. Helt ok då jag inte hade orken att svara (var 10 år yngre också, haha).

Blev alltså 14:de tjej(?) på tiden 39.02. Placeringen efter mig togs av en 42-årig trebarnsmamma. Hejja!


Målspurten.

Nöjd och glad. Dock en ond fot på köpet. Men jag är glad att jag ens kunde springa. Har tränat "klokt" sedan jag började känna av foten. Fram till nu har foten inte blivit sämre av den träning jag utfört. Har sprungit var annan var tredje dag och det har känts bra. Foten har känts på samma sätt efter löppassen som före. Med några undantag ( http://kaffetaren.blogspot.se/2013/09/ont-i-foten-roj-och-en-lugn-helg.html?m=1).

Om jag inte tränat så kanske jag hade varit helt skadefri. Bla, bla, lätt att vara efterklok. Men tjejmilen var ju liksom mitt mål. Att nåt skulle paja i foten just nu är förstås jäkla skit. Nu blir det löpfritt tills allt är bra. Cykel och styrka får det bli!


After run!


Is under foten!


Finmiddag i gympaskor!

Nu sitter vi på tåget mot Karlstad. Sovmorgon, lite styrketräning och shopping hann vi med på förmiddagen. Längtar efter kidsen. Snart hemma!


Styrketräning på hotellets gym.


Shopping!

4 kommentarer:

  1. Tråkigt med foten men grattis till en fin tid, placering och prestation! Hoppas det inte är något allvarligt med foten utan att det går över med vila och alternativ träning. Tack för ett inspirerande inlägg!

    SvaraRadera
  2. Tack! Foten är mycket bättre, men löpning känns ändå avlägset :(.

    SvaraRadera
  3. Ajaj i foten. Men grym var du. Är du.
    Stort grattis till en sjukt fin prestation!

    SvaraRadera
  4. Tack alla fina för alla grattis efter tjejmilen! Kram!

    SvaraRadera